Hej! 

En sak som jag ständigt måste utstå är klagomål från mina föräldrar. Det är inte så att de vill mig illa, men de verkar inte lita på mig eller låta mig få vara som jag önskar. Jag skulle nog säga att dessa kommentarer är de som tär mest och djupast på mig. Om någon jämnårig alternativt idiot på nätet tycker saker jag gör är dåligt blir jag nedstämd en sekund och sen försöker jag bara bli ännu mer så som hataren ogillar att jag är.

Nu kanske ni undrar vad det är jag kan få höra och jo, här är några exempel:

"Men Sara, nu har du alldeles för mycket smink igen. Du måste sluta spackla dig så, det är inte snyggt." 

Jag hatar att känna att jag måste anpassa mig. När jag börjar känna mig nöjd med mig själv och min livsstil är det tydligen fel. Varför jag har mycket smink är för att jag känner mig bekväm i det, men det fattar ju förstås inte de. 

*suck* "Den där tröjan får du inte ha i skolan, då slutar jag betala kläder åt dig. Det är ju BILLIGT! Allvarligt Sara, du vill väl ändå inte att folk ska tycka du är BILLIG!?"(<-Detta angående t.ex magtröjor och lite genomskinliga tröjor jag själv gillat mycket.) 

Skiter fullständigt i om folk tycker jag är billig eller vafan folk kallar det. Det är ändå bara normer som folk hakar upp sig på vilket leder till att många människor är väldigt inskränkta. Synd när jag tror människan med sån komplicerad hjärna borde kunna se lite utanför ramarna och tänka lite själv.

"Haha men Sara, F!? På riktigt? Vet du ens något om politik? Varför gillar du F!? De är inget seriöst parti! Hallå!!! Fattar du inte??!!!!!"

Något jag inte sällan får höra. Det här är vad man brukar kalla åldermaktsordningen. Jag kan vara hur påläst som helst men det spelar ingen roll, för jag är ett barn. Tills den dag jag fyller 18 kommer jag inte tas mycket mer seriöst än ett dagisbarn. Jag har ju förstått att F! inte är speciellt populära bland en del och vissa säger att om de var tvungna att välja mellan SD och F! väljer de SD. Nej, allt i F!'s partiprogram är inte klockrent, men en hel del tycker jag är bra. Dock är det framförallt Feministiskt iniativs människosyn och grundvärdering som jag tror behövs i tider som dessa när rasismen och "smygrasismen" växer. Faktiskt är dock Vänsterpartiet det enligt mig bästa partiet, men jag gillar F! och det står jag upp för med rak rygg.

Så det är lite av vad jag kan få höra. Jag tar åt mig och blir osäker på mig själv av allt hat jag får riktat mot mig, men inget får mig att verkligen ändra på saker med mig förutom klagomålen ifrån mina föräldrar. Det är ju det att en lever i samma hus som de, är beroende av de eftersom det är de som håller i pengarna och jag kan helt enkelt inte överleva utan mina föräldrar innan jag blir myndig och har rätt att bestämma över mig själv. Så mycket som möjligt försöker jag hålla fast vid det jag vill vara och inte det min föräldrar vill. Det är tufft, men jag försöker och jobbar på det.

Om någon har läst det här nu, känner DU igen dig i det här? Vad får du höra? Vad tycker du om detta?

Kommentera gärna då jag är intresserad av olika synpunkter, tack o hej!