För många funkar skolan. Alla kan tycka det är segt med tidiga morgnar, läxor, prov och allt annat som hör skolan till, men de lär sig det som ska läras in efter ett tag, de har kompisar att ha kul med och de passar in. 

Men för alltför många är skolan rent utsagt livsfarlig. Skolan ligger bakom ångest, depression, mobbning och självmord. Skolan tar liv. 

Om ett barn lider av ångest, har självmordstankar och kanske blir direkt eller indirekt mobbad i skolan måste barnet ändå gå till skolan, eftersom det är skolplikt. Visst går det att sjukanmäla, men faktum är att det inte är många som tar psykiska problem på allvar. Genom att säga åt någon som lider av någon form av psykisk ohälsa att "rycka upp sig", "ta tag i sitt liv" eller något liknande läggs ett enormt extra ansvar på den sjuke, något som gör det ännu svårare att bli frisk. 

Att känna sig dålig och slö av att stanna hemma pga dessa problem leder antingen till att personen mår ännu sämre, eller att den går till skolan och av det mår ännu sämre.

Jag undrar bara, är det värt det? Är det värt att ett barn ska börja tänka på döden, eller i värsta fall tillomed ta sitt eget liv, bara för att gå till skolan varje dag och lära sig alla ämnen. Vad har en för nytta av avancerad matematik om en ändå inte vill leva? 

Jag tycker det är helt självklart. Det psykiska måendet ska gå före allt annat, för utan livslust spelar ingenting någon roll. 

Och angående mobbning och kränkningar. Varför kan inte läraren bara lära sig att ALLTID backa offret och dessutom agera. Det är jävligt bekvämt att blunda och tänka att det löser dig, men vi kan inte ha det så, för offret KAN INTE blunda.

Jag tycker alla ska tänka lite på det här innan ni ser ner på någon som skolkar för att hen inte orkar gå till skolan. Det är antagligen bäst så, för skolan är livsfarlig om man inte passar in på hur skolan tycker man ska vara.