En händelse inträffade nyligen som, om inte tidigare, förstörde det mesta i mitt liv. Eller ja, i alla fall min skolgång. Jag går då i 8an nu och har drygt ett och ett halvt år kvar i grundskolan, men under nästan hela åttan har jag haft ångest över skolan och nu är den ännu värre. Det här beror från början på att jag är öppen om vad jag tycker och de andra (som tycker motsatsen för det mesta) ser det som ett hinder för att vara med mig. Dessutom har det alltid varit väldigt uppdelat och jag har inte haft någon naturlig "bästa vän". Men efter att jag fått nog av en kille i klassen och han gav KRAFTIGT svar på tal (ska inte gå djupare in på detta då det är privat) så har han definitivt fått med sig inprincip hela klassen att hata mig. "Men han dödshotade ju till o med dig, varför står de ändå på hans sida?". Jo, han är en "skön snubbe", jag är bara en töntig tjej och feministfitta. Hur som helst har jag nu ont i magen varje kväll pga skolan (nu är det dock höstlov vilket är värt GULD). Faktiskt är jag inte ensam vilket ni kanske tror. Jag är med det så kallade "töntgänget" vilket jag tycker är ett väldigt töntigt namn egentligen. De kanske inte egentligen är min typ av människor då de kanske inte är sådär superroliga, men de får mig känna mig välkommen och tar hand om mig. Av en vidrig vana känner jag mig som att jag inte platsar in där, att jag "sjunkit väl lågt". Va? MÅSTE verkligen släppa den här hierakin som finns överallt och nu är åtminstone jag på rätt spår.

Det jag egentligen tänkte skriva kommer nu. Som sagt har jag nu inte direkt något att förlora eller bevisa. Jag är på botten av hierakin, så det spelar egentligen inte så stor roll vad jag gör eller inte gör. Alltså kan jag bara vinna och med det tänkte jag nu provsjunga för att få sjunga solo på Luciatåget. Hade ALDRIG gjort det för ett år sen, för hade funderat så mycket fram och tillbaka vad folk skulle tycka om mig om det inte lät bra Nu ska jag gå all in och leva som jag vill. Leva som mig. "Lever inte som jag lär, lever bara som jag är", från Där Regnbågen Tar Slut med Daniel Adams Ray.

Just nu är jag förloraren, men om jag bara orkar ta igenom mig det här finns det inget som säger att jag fortfarande kommer må som jag gör om två år. Känner du igen dig på något sätt så lyder mitt råd så här: fortsätt bygga på dig själv, dra dig inte tillbaka. Var din egen vän och stötta dig själv. Bli inte som de andra som ogillar dig och trycker ner dig. Pressa upp dig själv! Sen är internet underbart på så sätt att man lätt kan hämta stöd från folk som har en liknande situation som dig. En av mina bästa vänner lärde jag känna genom internet.

Ha ett grymt höstlov och ta hand om dig!<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vill innan jag ens börjar skriva påpeka att jag är medveten om att jag som vit inte har tolkningsföreträde på ämnet, men här är i alla fall min analys.   Efter terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo har media och sociala medier ständigt ...

Jaha, nu har jag läst att Skolinspektionen vill göra det lättare för elever att uttrycka sig rasistiskt. De menar att det är viktigt att hålla på yttrandefriheten även om åsikterna kränker andra elever. Som jag fattat det vill Skolinspektionen uppmun...

För många funkar skolan. Alla kan tycka det är segt med tidiga morgnar, läxor, prov och allt annat som hör skolan till, men de lär sig det som ska läras in efter ett tag, de har kompisar att ha kul med och de passar in.  Men för alltför många är sk...

Hej du som läser det här. Om jag säger knäproblem, tänker du då "vad är det?" eller "aa fan, det suger"? Jag tror väldigt många har haft mer eller mindre problem med knäna, särskilt om du utövar någon fysisk övning. Utan att veta vad en ska kalla j...

Om ni kollade på Idol 2013 kanske ni minns Gabriel Alares..? I alla fall har han släppt sin första singel och jag tycker den är sjukt bra! Helt klart värd en lyssning.           ...